Så var det dags igen.
Dom senaste dagarna har vart sånna där jobbiga dagar då man inte känner för att göra nånting alls.
Jag har liksom tappat lusten för det mesta, däribland att blogga. Hence den otroliga mängden nya blogginlägg dom senaste dagarna.
Och återigen vet jag inte varför det blir såhär, men jag kan tänka mig att några saker är rätt bra orsaker.
En av dom är följande.
Det som jag aldrig trodde skulle hända håller på att hända. Dom som alltid skulle finnas i mitt liv håller på att glida iväg.
Alla växer upp... utom jag. Jag är fortfarande den lilla killen som ensam står kvar och förvirrat ser på när alla växer upp och tar tag i sina liv.
An obvious disinterest, a barely managed smile.
A deep nod in agreement, a status quo exile.
I shirk my obligations, I miss all your dead-lines.
I excel at quitting early, and fucking up my life
Tur är ju att man har en underbar syster!
En som både äger på att baka muffines och döda folk i BF2!
Så morgondagen består nog av att leta jobb och baka muffiens med syster!
Najs najs!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
0 Comments.:
Post a Comment