Thursday 21 February 2008 Adjö och tack för stödet.

Ja jävlar vad glad man blir.
Som ni kanske vet så är jag lite putt, om inte, läs då förra inlägget.

- "Och så vill jag se ett leende."
- "Tyvärr, jag känner inte direkt för att le."
- "Nehe, men du ska veta att livet inte alltid blir som man tänkt sig!"

..

Och sen när i helvete blev nånting i mitt liv som jag tänkt mig!?
Kan du svara på det?
Nej, jag gissade på det.
Tack. Det gjorde susen.

Ibland är det bra att man tänker men inte säger.

Sen har vi nästa punkt.

- "Ah, fixa till din CV och personliga brevet så tar jag med det imorgon"
*Några timmar senare efter att personen i fråga har spenderat kvällen med att titta på TV*
- "Är du klar?"
- "Ja."
- " Vad bra! Vill du att jag ska titta på det? Kanske ge förslag?"
- " Ok."
*efter att det pekats ut vissa saker och ting*
- " Skriv om det så skriver vi ut det sen. Men var lite snabb, jag vill sova"
*Skriver om*
- " Ok, ska vi gå igenom det?"
- "Visst."

..

Det hela slutade med att personen ändrade HELA JÄVLA CVn och brevet!

Ibland fattar jag inte vaför jag ens bryr mig.

Fan, blir nog Vallbybron nästa.